Belägringen av Sevastopol (17 oktober 1854-11 september 1855), den stora operationen under Krimkriget (1853-56), där 50 000 brittiska och franska trupper (med 10 000 piemontesiska trupper under 1855), under befäl av lord Raglan och general François Canrobert, belägrade och till slut intog den ryska Svartahavsflottans viktigaste flottbas. Sevastopols försvar hade byggts av militäringenjören överste Eduard Totleben, och de ryska trupperna leddes av prins Aleksandr Mensjikov. Belägringen varade i 11 månader eftersom de allierade saknade tungt artilleri för att effektivt slå sönder försvaret, medan alla ryska försök att bryta belägringen misslyckades. Vintern medförde svåra lidanden och stora förluster bland de allierade trupperna, vars befälhavare hade gjort få eller inga förberedelser för en vinterkampanj. Denna situation ledde till flera kriser inom den brittiska regeringen. Den 8 september 1855 intog och höll franska trupper Malakhov, en viktig försvarsposition i stadens sydöstra ände. Den 11 september sänkte ryssarna sina fartyg i hamnen, sprängde befästningarna och evakuerade Sevastopol. De allierade intog staden men förföljde inte ryssarna. Kriget gick sedan snabbt mot ett slut i början av 1856.