Exempel 1
Ett sätt att visa att denna argumentationsform är ogiltig är med ett motexempel med sanna premisser men en uppenbart falsk slutsats. Till exempel:
Om Bill Gates äger Fort Knox är Bill Gates rik. Bill Gates är rik. Därför äger Bill Gates Fort Knox.
Att äga Fort Knox är inte det enda sättet att bli rik. Det finns ett oändligt antal andra sätt att vara rik.
Däremot kan man med säkerhet hävda att ”om någon inte är rik” (non-Q), då ”äger denna person inte Fort Knox” (non-P). Detta är kontrapositivet till det första påståendet, och det måste vara sant om och endast om det ursprungliga påståendet är sant.
Exempel 2
Här är ett annat användbart, uppenbart falskt exempel, men ett som inte kräver att man är bekant med vem Bill Gates är och vad Fort Knox är:
Om ett djur är en hund, så har det fyra ben. Min katt har fyra ben. Därför är min katt en hund.
Här är det omedelbart intuitivt att vilket antal andra antecedenter som helst (”Om ett djur är ett rådjur…”, ”Om ett djur är en elefant…”, ”Om ett djur är en älg…”, etc.) kan ge upphov till konsekvensefterfrågan (”då har den fyra ben”), och att det är absurt att anta att det faktum att den har fyra ben måste innebära att djuret är en hund och inget annat. Detta är användbart som undervisningsexempel eftersom de flesta människor omedelbart kan inse att den slutsats man kommit fram till måste vara felaktig (intuitivt sett kan en katt inte vara en hund), och att den metod med vilken man kommit fram till den därför måste vara felaktig.
Exempel 3
Argument av samma form kan ibland verka ytligt övertygande, som i följande exempel:
Om Brian hade kastats ner från toppen av Eiffeltornet, så skulle han vara död. Brian är död. Därför kastades Brian från toppen av Eiffeltornet.
Att bli kastad från toppen av Eiffeltornet är inte den enda dödsorsaken, eftersom det finns många olika dödsorsaker.
Affirmation av konsekvenserna är vanligt förekommande vid rationalisering och framstår därför som en copingmekanism hos vissa människor.
Exempel 4
I Catch-22 förhörs kaplanen för att han påstås vara ”Washington Irving”/”Irving Washington”, som har blockerat stora delar av soldaternas brev hem. Översten har hittat ett sådant brev, men med kaplanens namn undertecknat.
”Du kan dock läsa, eller hur?”, framhärdar översten sarkastiskt. ”Författaren har skrivit under med sitt namn.” ”Det är mitt namn där.” ”Då har du skrivit det. Q.E.D.”
P är i det här fallet ”Kaplanen skriver sitt eget namn”, och Q ”Kaplanens namn är skrivet”. Kaplanens namn kan vara skrivet, men han har inte nödvändigtvis skrivit det, vilket översten felaktigt drar slutsatsen.