Det finns många situationer där människor känner ett behov av samhörighet. Till exempel i en affärsmiljö, när man skapar en ny produkt kan det finnas många olika idéer om hur produkten ska marknadsföras. En nyanställd medarbetare kan känna ett behov av tillhörighet för att få sin idé hörd eftersom han/hon anser att detta är det bästa tillvägagångssättet. Om den personens idé blir en framgång kommer den personen att känna en känsla av prestation. Eftersom han är nyanställd bestämmer han sig därför för att engagera sig så att han känner en känsla av samhörighet med resten av de anställda. En situation som orsakar ett större behov av tillhörighet är under en stressig situation. Ett exempel där det fanns ett ökat behov av tillhörighet hos individer var direkt efter terroristattacken mot World Trade Center den 11 september. Denna händelse ledde till att amerikanerna lade sina meningsskiljaktigheter åt sidan och samlades. Ökningen av en individs behov av samhörighet gjorde att individer som reagerade på samma stressfaktor kunde komma samman och finna trygghet hos varandra. Situationer som inbegriper rädsla leder ofta till att människor vill vara tillsammans och utlöser ett behov av samhörighet. Forskning gjord av Schachter (1959) visar att rädsla som kommer från ångest ökar personens behov av att affiliera sig med andra som går igenom samma situation eller som kan hjälpa dem genom den stressande händelsen. Styrkan i detta behov skiftar från en person till en annan, det finns stunder då människor bara vill vara tillsammans.
Behovet av anknytning för en individ kan variera under korta tidsperioder, det finns stunder då individer vill vara med andra och andra stunder vill vara ensamma. I en studie, genomförd av Shawn O’Connor och Lorne Rosenblood, delades pipare ut till studenterna. Eleverna ombads sedan att registrera, när deras pipare ljöd, om de ville vara ensamma eller inte eller om de ville vara tillsammans med andra vid just det tillfället. Denna studie gjordes för att observera hur ofta collegestudenter var i närvaro av andra och hur ofta de var ensamma. I nästa steg i studien ombads studenterna att anteckna om de vid den tidpunkt då deras personsökare gick av ville vara ensamma eller i sällskap med andra. Det svar som de gav återspeglade vanligtvis vilken av de två situationerna de upplevde nästa gång deras personsökare gick igång. Den information som man fick fram genom denna studie bidrog till att visa hur starkt individens behov av samhörighet är. Genom att visa hur ofta de fick andras närvaro när de kände att det var vad de ville ha i det ögonblicket visade det hur starkt deras behov av samhörighet var i just det ögonblicket.
Avhängigt av de specifika omständigheterna kan en individs nivå av behov av tillhörighet bli ökad eller minskad. Yacov Rofe föreslog att behovet av affiliation berodde på om det skulle vara användbart för situationen att vara tillsammans med andra eller inte. När närvaron av andra människor ansågs vara till hjälp för att lindra en individ från några av de negativa aspekterna av stressorn, ökar individens önskan om affiliering. Om det däremot kan öka de negativa aspekterna av att vara tillsammans med andra, t.ex. genom att lägga till möjligheten att skämmas till den redan existerande stressfaktorn, minskar individens önskan att ansluta sig till andra. Individer är ofta motiverade att hitta och skapa en viss mängd sociala interaktioner. Varje individ önskar en olika mängd av ett behov av tillhörighet och de önskar en optimal balans mellan tid till sig själv och tid tillbringad med andra.