Nej, att rädda en julgran om året är ingen stor grej när hela bergssidor huggs ner i delstaten Washington, tusentals tunnland i Colorado bränns varje sommar och ännu mer tropisk skog huggs ner och bränns varje dag runt ekvatorn.
Men det får mig att må bra. Det sparar 35 dollar eller mer också.
Hur man räddar ett träd
Oavsett orsaken gräver jag varje höst upp en ung evergreen ur den djupa skogen, bjuder in den i huset i en vecka eller två runt jul och planterar den sedan ute i full sol, runt den steniga änden av betesängen. Marken är så stenig där att man inte kan slå en höskörd på den med något annat än en lång lie med ett kort blad. Men vintergröna träd är anmärkningsvärda stenborrar. Dessa flyktingar från skogen kommer att tvinga in sina rötter mellan stenarna och roa sig i ett århundrade eller två.
När du letar efter unga träd vill du välja individer som har vuxit upp en enda stam i en mer eller mindre regelbunden form. Skippa deformerade träd eller träd med flera stammar – med stammar och grenar som brutits av fallande grenar och klumpiga förbipasserande. Många kommer att växa ur sina missbildningar om de får tjugo års ostörd tillväxt, men tomten föredrar symmetriska träd.
Försök inte att flytta en hemlock (en vintergröna träd med grenar som är arrangerade oregelbundet runt stammen; mogna träd har kanelröd och välfurnerad bark, platta nålar med avrundade eller inskurna ändar och små kottar). Du kan transplantera alla andra små vintergröna träd från skogen om du väljer rätt tid på året och respekterar trädets rötter.
Alla trädens rotsystem är en spegelbild av dess synliga tillväxt i massa, men det är sällan formen på den ovanjordiska tillväxten. De flesta vintergröna träd har ett grunt, pannkaksformat rotnätverk, med flera stora rotstammar som växer ut från stammen i ett hjulspikmönster och genom matjorden som ligger precis under det lager av mörk, fluffig lera som täcker skogen. Små, ömtåliga matarrötter växer i ett tätt nätverk upp i leran för att ta upp vatten. Några få trådiga rötter går ner i underjorden för att hämta mineraler. Om du bara rycker ut trädet kommer matarrötterna att sköljas av och allt du får är huvudrotstammarna. En sådan ”barrotsbehandling” är okej för små vintergröna plantor, men kommer att döda ett äldre träd.
Foderrötterna är tätast i en ring runt trädets dropplinje. För att ”tämja” ett träd beskär man rotsystemet vid dropplinjen och tvingar fram en tät rottillväxt nära stammen. Men det tar minst ett år.
För att ta in ett vilt träd till årets semester måste man försäkra sig om att det är stenvilande och sedan flytta det, med rötter och allt (anledningen till att det är olämpligt att flytta ett vilt vintergrönt träd, oavsett storlek, och om man försöker, är det ett jobb för tung utrustning). Vänta alltså till senhösten och efter den första frosten – när lövträdens blad har fallit. Välj ett litet träd som är högst en meter högt eller mindre. Använd en spade med ett stabilt, platt blad och en rak, vässad spets för att gräva ett cirkulärt slitsat dike. Gör den en dryg fot djup och sex tum utanför dropplinjen. Det blir en cirkel med en diameter på fyra till fem fot. Ta upp de översta tre eller fyra centimeterna av jorden och rötterna runt om i diket och skjut in spaden mot stammen, så att rötterna skärs av där de dyker ner i marken. Det kan hända att du måste sträcka dig in under skivan och använda en stor kniv eller en liten såg för att skära av de större rötterna.
När du har skurit loss rot- och jordskivan lyfter du upp ena kanten med spaden och jobbar in en tung presenning under både träd och jord (använd en fram- och återgående sågrörelse med presenningens kant; du kan behöva hjälp att lyfta med spaden och kanske flera platta brädor). Gör ditt bästa för att hålla ihop rötter och smulig skogslera (inte lätt) tills presenningen (eller presenningarna – du kanske vill arbeta in en andra från motsatt kant) är under trädet. Dra sedan ut presenningen/presenningarna, trädet och rötterna ur hålet och lägg dem i mitten av en fyrkant av kraftig säckväv. Dra ut presenningarna (med korta, snabba ryck som lämnar rötterna på plats). Till sist drar du upp säckväven till en slags blöja och knyter den löst runt trädstammen.
Jag glider upp den hundra kilo tunga bunten i vår höghjuliga trädgårdsvagn och släpar den till huset. Där inne vilar det på flera tjocklekar av vattentät polyfilm så att det kan vattnas dagligen. Träd och jord ger rummet en välkommen doft av tallskog. Klumpen av jord och rötter, gömd under ett gammalt lakan, ger en piedestal för att höja en kort gran till en tillfredsställande nivå – och får också högen av presenter under granen att verka större än den är.
I samband med dekorationen råder jag till att ta det lugnt med flingel – det är självaste djävulen att ta bort från en taggig, vintergrön gran utan att slå av alla nålar. Modernt flingel håller i evigheter och en gran med flingel ser konstig ut utomhus.
Efter högst två veckor i ett torrt, vinteruppvärmt rum återförs granen till ett förgrävt hål på ängen. Sätt trädet rakt i, lite djupare än det var i skogen men inte så djupt att stammen ovanför den plats där rötterna börjar spreta ut är täckt. Kambiumskiktet under den yttre barken på stammen måste kunna andas fritt. Det återplanterade trädet bör ha rötterna fria – klipp bara av det snöre som håller säckväven runt stammen. Försök inte att dra ut säckväven, men stoppa ner alla fria kanter i marken. Även ett litet hörn av tyg som är utsatt för vinden kan föra upp fukt för att avdunsta, torka ut rotklumpen och döda trädet. Blötlägg rotsystemet ordentligt om vädret ligger under nollan och täck sedan med lös jord som tagits bort från hålet. Forma jorden till en grund skål runt stammen. Trampa ytan väl (men inte för hårt) runt rötterna. Särskilt om jorden är våt kommer du att krossa luftfickor som gör att rötterna kan andas och tillåter överskottsvatten att rinna bort.
Rotbeskärning
Om försöket med levande träd har varit en succé kan du transplantera fler unga träd ut ur skogen och etablera en liten julgransplantage. För att underlätta övergången in i huset och tillbaka – både för dig och trädet – beskär rötterna under flera år så att de till slut koncentreras till en liten, lättgrävd klump. Du kan beskära rötterna i skogen eller plantera ut träden i solen och beskära både topp och rötter där.
Den första hösten, efter att träden har gått i vila, skär du jorden runt varje träd en dryg meter djupt i en cirkel strax utanför trädets dropplinje. Trädet kommer att ersätta avklippta rötter inuti cirkeln. Året därpå skär du en cirkel cirka 15 cm längre in. Nästa år skärs ytterligare ett slitsat dike längre in tills varje träd koncentrerar sin rottillväxt i en lätt avlägsnad rotklump som är ungefär en och en halv till en halv meter bred och lika djup. Jag gillar att blötlägga jorden runt de nyss beskurna rötternas ändar med utspädd flytande gödsel så att de nyss beskurna rötterna får en god måltid. Det kommer också att lindra deras chock när de vaknar upp från dvala och upptäcker att deras antal är halverat.
Toppbeskärning
Med undantag för att ta bort sjukt och dött virke ska du inte beskära ett träd som fortfarande står i skogen – inte ens vildvuxna grenar. I den täta skuggan behöver ett träd allt sitt lövverk för att suga upp den sol som det kan få. Men för trädets första julbesök – och varje år efter det att det planterats i solen – vill du beskära varje träd i toppen så att det får en konisk julform. Få kommer att göra mycket nytillväxt året efter omplanteringen, men när de väl har producerat en skörd av ljusgrön nytillväxt (och det gör de när som helst på året, ibland flera gånger om året – inte bara på våren) bör du minska den runtomkring med ungefär hälften eller efter behov för att nå en jämn kotteform. Särskilt ska du beskära den långa centrala spetsen som kommer att förlänga den skogsvuxna långbentheten i efterföljande grenvirvlar – men se till att den inte delar sig till ett ”Y” bara vara låg i spetsen och försök att odla en dubbel trädstam.
Du kan försöka gräva upp och plantera om ett enskilt träd varje år, men det kommer att tappa i styrka och dö med tiden. Du gör bäst i att rädda flera från skogen och rotera deras turer för jultjänstgöring – ta in den mest livskraftiga varje december. Det räcker med tre till fem träd, med ett nytt träd som läggs till och ett äldre som pensioneras varje år. De har inget emot att hållas beskurna till acceptabel storlek inomhus i fem år eller så.
Skär av stubben
Inte alla julgransodlare plöjer marken och planterar plantor för en eventuell skörd. En del gamla trädgårdsodlare dödar inte sina träd alls, utan klipper ”från stubben”, vilket innebär att de tar bort den andra tillväxten från etablerade träd som ursprungligen klipptes tillräckligt högt ovanför stubben för att flera starka, levande grenar skulle finnas kvar på den höga stubben. En eller flera av de överlevande grenarna kommer att bli ledare och bocka upp sig mot skyn när vilan bryts på våren. Ledarna växer snabbt till trädstorlek och drar nytta av ett moget rotsystem.
För ett tag sedan klippte jag stubben från en dunge med små (10-15 fot, 15-25 år gamla) vilda balsamgranar som växte på en solig äng bortom källan i botten av vår äppelodling. Jag hade beskurit topparna (med hjälp av en trappstege) under två eller tre år tills de fick en riktigt konisk form och fylldes ut. För julgranar tog jag bort de översta två tredjedelarna av ett träd och klippte av det någonstans mellan midje- och brösthöjd. Sedan klippte jag stammen så lågt som möjligt och lämnade kvar minst tre bra grenar nära marken. Stubbens skott växte alla och den lilla lunden kommer att börja leverera en andra generation julgranar från stubben om några år.
Om en stubbe växer flera ledare som är väl utspridda runt den gamla stammen, kan den växa flera potentiella julgranar på en gång. Vanligtvis kommer en att vara den mest välformade och livskraftiga och tillåts växa medan de andra tas bort eller beskäras tillbaka. Med omsorg kan en gammal stubbe ge en rad användbara träd, ett vart femte år eller så. Det finns ingen anledning till varför dina ättlingar om ett eller två hundra år inte skulle kunna hugga träd från dina stubbar.
Idealt antar jag att du kommer att rädda träd från att vara skuggade ute i den djupa skogen, omplantera dem till solen och med tiden hugga julgranar från stubben från de mest livskraftiga. Det tar dock minst ett år för ett träd att växa en meter i höjd och mer som 10 eller 15 år för att växa till en ”stumpkapbar” julgransstor ledare. Man måste tillbringa större delen av sitt liv på ett ställe, eller komma i besittning av en pågående stubbskuren julgransfarm. Få av oss är så lyckligt lottade nuförtiden, är jag rädd.
Köpta träd
Om du inte har en egen skogsmark kan du alltid köpa levande, plantskoleodlade julgranar. Trädet rotbeskäras och trimmas till form under ett tiotal år, sedan grävs det upp, buntas ihop och körs till marknaden. Kostnaden är alltså samma 100 dollar och uppåt som du skulle betala för ett träd på en gräsmatta. Behandla det som du skulle behandla ett träd som du själv har grävt och plantera det utomhus efter jul.
Om du planterar träd permanent i gräsmattan på ett litet lantställe på landet, visualisera dem så som de kommer att se ut en generation framöver. Plantera dem med drygt 15 meters mellanrum och med grannarna i åtanke. Jag känner till ett par före detta julgranar som planterades längs fastighetsgränsen av människor som inte insåg att träden om 20 år skulle växa tillräckligt högt för att begå brottsligt intrång genom att skugga de norra grannarnas grönsaksträdgård och deras dvärgpäronträd (planterat 1975), precis när det började bära frukt.