Barcode, en tryckt serie parallella staplar eller linjer av varierande bredd som används för att mata in data i ett datorsystem. Staplarna är vanligtvis svarta på en vit bakgrund, och deras bredd och antal varierar beroende på användningsområde. Staplarna används för att representera de binära siffrorna 0 och 1, vars sekvenser i sin tur kan representera siffror från 0 till 9 och bearbetas av en digital dator. Närvaron eller frånvaron av ett streck av en viss bredd i en viss position i en sekvens avläses av datorn som antingen 0 eller 1. De flesta sådana koder använder streck av endast två olika bredder (tjocka och tunna), även om vissa koder använder fyra bredder. De siffror som representeras av en streckkod skrivs också ut vid dess bas.
Streckkodsinformation avläses av en optisk (laser-) skanner som är en del av ett datorsystem. En handhållen skanner eller streckkodspenna förflyttas över koden, eller så förflyttas själva koden för hand över en skanner som är inbyggd i en kassa eller annan yta. Datorn lagrar eller bearbetar sedan omedelbart uppgifterna i streckkoden. De streckkoder som skrivs ut på stormarknader och andra detaljhandelsvaror i USA är de som ingår i Universal Product Code (UPC), som tilldelar varje typ av livsmedel eller dagligvaruprodukt en unik kod. I UPC-systemet tilldelas de fem siffrorna till vänster en viss tillverkare och de fem siffrorna till höger används av tillverkaren för att identifiera en viss typ av produkt. Detta är vanligtvis den enda information som ingår i en streckkod.
Stämpelkoder infördes på 1970-talet och är nu en allestädes närvarande del av rutinmässiga kommersiella transaktioner. Livsmedelsbutiker använder koderna för att få fram pris och andra uppgifter om varor vid konsumentens köptillfälle. Vid en typisk kassa i en stormarknad används en skanner för att identifiera en produkt med hjälp av dess streckkod, och en dator slår sedan upp varans pris och matar in det numret i kassan, där det blir en del av räkningen för kundens inköp.
Den främsta fördelen med streckkodssystem är att de gör det möjligt för användarna att bearbeta detaljerad information i det ögonblick då streckkoden skannas, i stället för att helt enkelt lagra information för senare bearbetning. Skidanläggningar kan till exempel fästa koderna på skidåkare och skanna dem när skidåkare går in i skidliftar, vilket gör det möjligt för anläggningen att övervaka hur skidåkarna använder backen. Olika streckkodssystem används nu för att spåra ett stort antal produkter när de tillverkas, distribueras, lagras, säljs och underhålls. Dessa produkter sträcker sig från bearbetade livsmedel och torrvaror till läkemedel och medicinska förnödenheter, bildelar, datordelar och till och med biblioteksböcker.