Diverse β-laktamantibiotika
Aztreonam kallas ett syntetiskt monobaktam-antibiotikum eftersom det, till skillnad från andra β-laktamantibiotika som är bicykliska, är ett monocykliskt β-laktamantibiotikum. Den antibakteriella aktiviteten hos aztreonam beror inte bara på hämning av mukopeptidsyntesen i den bakteriella cellväggen, utan dessutom har aztreonam en hög affinitet och binder företrädesvis till penicillinbindande protein 3 (PBP 3) hos mottagliga gramnegativa bakterier. Läkemedlet har också en viss affinitet för PBP 1a hos dessa bakterier, men liten eller ingen affinitet för PBP 1b, 2, 4, 5 eller 6.72 Eftersom PBP 3 är involverat i septation orsakar aztreonam bildandet av onormalt långsträckta eller filamentösa former hos mottagliga gramnegativa bakterier. Som en följd hämmas celldelningen och cellväggen bryts sönder, vilket leder till lyser och död.72 Studier med S. aureus visar att aztreonam inte binder till de essentiella PBP:erna hos grampositiva bakterier. Aztreonam har också dålig affinitet för PBP:erna hos anaeroba bakterier. Läkemedlet är därför i allmänhet inaktivt mot dessa organismer.
Aztreonam har vanligtvis en bakteriedödande verkan. Eftersom aztreonam har dålig affinitet för PBPs 1a och 1b hos mottagliga gramnegativa bakterier är det inte lika snabbt bakteriedödande som vissa andra β-laktamantibiotika (t.ex. imipenem, cefotaxim, cefoxitin, ceftriaxon) mot dessa organismer. För de flesta mottagliga Enterobacteriaceae är den minsta baktericida koncentrationen (MBC) av aztreonam lika med eller endast 2-4 gånger högre än läkemedlets minsta hämmande koncentration (MIC).72 För P. aeruginosa är den minsta baktericida koncentrationen (MBC) av aztreonam vanligen endast två gånger högre än MIC, men kan vara upp till 125 gånger högre än MIC för vissa stammar av organismen.72 År 2005 vid SBH-G visade A. baumannii/haemolyticus 21 % känslighet, E. cloacae 57 % känslighet, E. coli 80 % känslighet, K. pneumoniae 78 % känslighet och P. aeruginosa 55 % känslighet för aztreonam.
Biverkningar som rapporterats med aztreonam liknar dem som rapporterats med andra β-lactamantibiotika och läkemedlet tolereras generellt väl.
Imipenem/cilastatinnatrium är en fast kombination av imipenemmonohydrat (ett halvsyntetiskt karbapenem-β-laktamantibiotikum) och cilastatinnatrium, som förhindrar renal metabolism av imipenem genom en specifik och reversibel hämmare av dehydropeptidas I som inaktiverar imipenem genom att hydrolysa β-laktamringen.
Imipenem har vanligtvis en bakteriedödande verkan. Imipenem har affinitet för och binder till de flesta penicillinbindande proteiner (PBP) hos mottagliga organismer, inklusive PBP 1a, 1b, 2, 4, 5 och 6 hos Escherichia coli, PBP 1a, 1b, 2, 4 och 5 hos Pseudomonas aeruginosa och PBP 1, 2, 3 och 4 hos Staphylococcus aureus72. I mottagliga gramnegativa bakterier har imipenem den högsta affiniteten för PBP 2 och den lägsta affiniteten för PBP 3.72 Detta resulterar i bildandet av sfäroblaster eller ellipsoida celler utan filamentbildning. Eftersom imipenem också har hög affinitet för PBP 1a och 1b, för dessa organismer lyseras sfäroblasterna snabbt. Imipenem kan penetrera det yttre membranet hos de flesta gramnegativa bakterier och få tillgång till PBPs lättare än många andra för närvarande tillgängliga β-laktamantibiotika72 .
In vitro-studier tyder också på att imipenem kan ha en postantibiotisk hämmande effekt mot vissa mottagliga organismer, även om mekanismen för denna PAE hittills inte har fastställts, tyder in vitro-studier med S. aureus, E. coli och P. aeruginosa på att efter att ha utsatts för bakteriedödande koncentrationer av imipenem så återupptar dessa organismer inte omedelbart tillväxten efter det att läkemedlet har avlägsnats.72 Det är inte känt om en PAE förekommer in vivo. Det har föreslagits att denna effekt skulle vara fördelaktig eftersom imipenem kanske kan förhindra återväxt av mottagliga organismer när läkemedelskoncentrationerna på infektionsstället sjunker under MIC under ett doseringsintervall. År 2005 vid SBH-G visade A. baumannii/haemolyticus 97 % känslighet, E. cloacae 96 % känslighet, E. coli 98 % känslighet, K. pneumoniae 94 % känslighet och P. aeruginosa 36 % känslighet för imipenem/cilastatin.
Meropenem är också ett syntetiskt karbapenemantibiotikum. Till skillnad från imipenem har meropenem en metylgrupp i position 1 i den 5-ledade ringen som ger stabilitet mot hydrolys av dehydropeptidas I (DHP I) som finns på borstkanten av proximala njurtubulära celler och kräver därför inte samtidig administrering med en DHP I-hämmare som cilastatin72 .
Meropenem har ett brett aktivitetsspektrum som liknar den mikrobiologiska aktiviteten hos imipenem; dock är meropenem generellt mer aktivt in vitro mot Enterobacteriaceae och mindre aktivt mot grampositiva bakterier. Meropenem verkar vara känsligt för hydrolys av metalloblaktamaserna.72 Läkemedlet är i allmänhet inaktivt mot meticillinresistenta stafylokocker. Liksom imipenem är meropenem också mycket resistent mot hydrolys av en mängd olika β-laktamaser.72
In vitro-studier tyder på att imipenem kan vara en potent inducerare av β-laktamaser och kan reversibelt derepressa inducerbara, kromosomalt medicinerade β-laktamaser i P. aeruginosa och Enterobacteriaceae.72
Biverkningar med imipenem/cilastatin och meropenem liknar dem som rapporterats med andra β-laktamantibiotika och läkemedlen tolereras i allmänhet väl även om negativa effekter på nervsystemet, inklusive kramper och myoklonus, har rapporterats med imipenem/cilastatin i IV.
.