Austronesisk språkfamilj

Den austronesiska språkfamiljen sträcker sig halvvägs runt jorden och täcker ett stort geografiskt område från Madagaskar till Påskön och från Taiwan och Hawai’i till Nya Zeeland. Familjen omfattar de flesta av de språk som talas på öarna i Stilla havet med undantag för de inhemska papuanska och australiska språken. Namnet ”austronesiskt” kommer från de grekiska orden för ”söder” och ”ö”. Austronesien omfattar Madagaskar, Indonesien, Filippinerna, Taiwan och Stillahavsöarna Melanesien, Mikronesien och Polynesien. Med 1268 språk är austronesiskan en av världens största och geografiskt mest spridda språkfamiljer.

Austronesiska språk talas i Brunei, Kambodja, Chile, Kina, Cooköarna, Östtimor, Fiji, Franska Polynesien, Guam, Indonesien, Kiribati, Madagaskar, Malaysia, Marshallöarna, Mayotte, Mikronesien, Myanmar, Nauru, Nya Kaledonien, Nya Zeeland, Niue, Norra Marianerna, Palau, Papua Nya Guinea, Filippinerna, Samoa, Salomonöarna, Surinam, Taiwan, Thailand, Tokelau, Tonga, Tuvalu, USA, Vanuatu, Vietnam, Wallis och Futuna. Det totala antalet talare av austronesiska språk uppskattas till 311 740 132 med ett medianvärde på 3 384 talare per språk (Ethnologue).

Existensen av den austronesiska språkfamiljen upptäcktes först på 1600-talet när polynesiska ord jämfördes med ord på malajiska. Trots omfattande forskning om de austronesiska språken är deras ursprung och tidiga historia fortfarande föremål för debatt. Vissa forskare föreslår att det ursprungliga protoaustronesiska språket har sitt ursprung i Taiwan (Formosa), medan andra lingvister anser att det har sitt ursprung på öarna i Indonesien.

Den austronesiska språkfamiljen brukar delas in i två grenar: Malayopolynesiska och formosaniska. Den malayo-polynesiska grenen är den överlägset största av de två. Den delas traditionellt in i två huvudsakliga undergrenar.

• Den västra undergrenen omfattar 531 språk som talas på Madagaskar, i Malaysia, Indonesien, Filippinerna, delar av Taiwan, Thailand, Vietnam och Kambodja. Två språk i Mikronesien (chamorro och palauiska) ingår också i denna grupp. Denna gren representerar mer än 300 miljoner talare och omfattar sådana mycket talade språk som javanesiska, malajiska och tagalog.
• Den central-östra undergrenen, som ibland kallas oceanisk, innehåller cirka 706 språk som talas i större delen av Nya Guinea och på alla de mer än 10 000 öarna i Melanesien, Mikronesien och Polynesien. Trots sin mångfald och geografiska spridning representerar denna gren endast mindre än 2 miljoner talare. De aboriginska språken i Australien och de papuanska språken på Nya Guinea ingår inte i denna gren.

Nedan följer en förteckning över de austronesiska språken med det största antalet talare inom respektive gren.

.

Många av språken som ingår i den austronesiska familjen har bara en handfull talare var. I Melanesien är genomsnittet till exempel ungefär ett språk per 1 500 personer. Ursprungsbefolkningen i Taiwan (Formosa) talade ett antal austronesiska språk innan de kinesiska bosättarna anlände på 1600-talet. I dag finns endast sju av dessa ursprungliga språk kvar. Av dessa är 3 nästan utdöda med 1-5 talare kvar.

Status

Följande malayo-polynesiska språk har officiell status i sina respektive länder. Dessa språk talas och förstås i stor utsträckning som modersmål eller som andraspråk i sina respektive länder.

.

Struktur

De flesta austronesiska språk har 4-5 vokaler. och 16-20 konsonanter. Hawaiian har den näst minsta inventeringen av fonem av alla kända språk med 5 vokaler och endast 8 konsonanter.

Ljudsystem

Trots storleken och mångfalden hos den austronesiska språkfamiljen har medlemmarna vissa gemensamma drag i sina ljudsystem. Deras ljudinventarier varierar från mycket enkla till genomsnittliga. Hawai’ian har till exempel bara 13 fonem.

Vokaler

Vokalsystemen i de austronesiska språken är mycket enkla med 4-5 vokalfonem, det vill säga ljud som skiljer ords betydelse åt. Ett typiskt system med 5 vokaler ges nedan.

Konsonanter

De flesta austronsiska språk har mellan 16 och 20 konsonantfonem, i.e., ljud som skiljer ords betydelse åt. De tillåter endast ett begränsat antal konsonantkluster, av vilka nasal + stopp är det vanligaste. De flesta tillåter inte slutliga konsonantkluster eller tillåter ett mycket begränsat antal konsonanter i slutposition. Med 1268 språk är det inte förvånande att några av dem också har ganska ovanliga och sällsynta konsonanter:

• Vissa språk på Borneo samt malagasy på Madagaskar, det senare under inflytande av bantuspråk i Afrika, har prenasaliserade stopp, t.ex. /ᵐp/.
• Vissa språk på Taiwan, Borneo och Sydostasiens fastland har implosiva konsonanter, t.ex, /ɓ/.
• Chamiska språk, under inflytande av mon-khmerspråken, skiljer mellan andningsröst och modal (regelbunden) röst.
• Vissa språk i Taiwan har ett uvulärt stopp /q/.

Stress

Stress kan i de flesta austronesiska språk falla på vilken stavelse som helst i ett ord. Den är oförutsägbar och tjänar till att skilja betydelsen av annars identiska ord eller olika former av ett ord, t.ex. díla ”tunga” och dilá ”storpratare” i Batak Toba som talas på Sumatra. Endast ett fåtal språk är tonala, t.ex. östra cham (under inflytande av vietnamesiska) och tsat (påverkat av kinesiska och tai-kadai-språken på ön Hainan).

Grammatik

Austronesianska språk är agglutinerande, dvs. de bildar ord genom att fästa prefix eller suffix till rötter med grundläggande betydelser för att skapa derivat. Orden kan vara mycket långa. De använder också reduplikation för att markera grammatiska relationer.

Namn

• De flesta austronesiska språk är ergativa-absolutiva. Subjekt av intransitiva verb och direkta objekt av transitiva verb är båda markerade med absolutivt kasus, till skillnad från subjekt av transitiva verb som är markerade med ergativt kasus.
• Namn är inte markerade för genus. I vissa språk är endast vissa substantiv som lånats från spanskan markerade för genus, t.ex. i Ilocano doktór (maskulinum) och doktóra (femininum).
• Substantiv är indelade i personliga och vanliga substantiv. De markeras med olika artiklar.
• Plural kan uttryckas på två sätt: (1) genom en pluralform av artikeln, t.ex. på ilocano ti baláy ’huset’ och dagití baláy ’husen’, (2) genom reduplikation, t.ex. på bahasa Indonesia anak ’barn’ och anak anak ’barn’.”
• Ett antal språk i Indonesien och Stillahavsområdet använder klassificerare i räkneord, t.ex. på indonesiska se-orang-guru ’en + personklassificator + lärare’. Vissa språk har dussintals klassificerare baserade på egenskaper hos räknade objekt, t.ex. deras form, storlek, funktion osv. Användningen av klassificerare är också vanlig i de sino-tibetanska språken, till exempel kinesiska.

Pronouns

Nedan listas några typiska kännetecken för austronesiska pronomen:

• De flesta austronesiska språk skiljer på två former av ”vi”: en inkluderande form som inkluderar lyssnaren, och en exkluderande form som inte gör det. Många språk i Filippinerna har också en särskild dubbel inkluderande form som betyder ”du och jag”. Vissa oceaniska språk har ett dubbelt antal, t.ex. ”vi två”, ”du två” etc.
• Genus markeras inte i personliga pronomen i 3:e person singular, dvs. det finns ingen skillnad mellan ”han” och ”hon”.
• Det finns tre demonstrativa pronomen: proximala, mediala och distala. Proximal motsvarar engelskans this, medial motsvarar engelskansthat och distal motsvarar engelskans yonder.
• De flesta pronomen är markerade för förtrogenhet och formalitet.

Verb

• Det finns en indelning mellan stativa och dynamiska (handlings-) verb. Stativa verb motsvarar mer eller mindre adjektiv på engelska.
• Verb kan prefixeras, infixeras eller suffixeras för att markera transitivitet, röst och fokus.
• En intressant egenskap hos verb är fokussystemet som har debatterats av lingvister i nästan hundra år. En mening kan således fokusera på aktören (subjekt), patienten (objekt), platsen, instrumentet eller mottagaren. Fokus återspeglas i verbet.
• I många språk är verben inte markerade för person eller tempus. Dessa kategorier härleds från sammanhanget eller uttrycks genom adverb, tidsord eller klausuler.

Register

En viktig aspekt av de austronesiska språken är användningen av talregister, eller stilar. Varje stil beror på det sociala sammanhanget och använder sitt eget ordförråd, sin egen grammatik och till och med sin egen intonation. Javanesiskan, till exempel, använder sig av tre talnivåer som skiljer sig åt genom sitt ordförråd: Kromo, som används när man talar till socialt överordnade personer, Ngoko, som används när man talar till underordnade eller jämlikar, och Madya, som är en blandning av Kromo och Ngoko. Användningen av register är inte unik för de austronesiska språken eftersom andra asiatiska språk som koreanska, japanska och thailändska också använder sig av dem.

Vordsordning

De austronesiska språken uppvisar flera mönster för ordföljd:

• Språken i Filippinerna, t.ex, Cebuano, Ilocano, Tagalog, samt malagassiska, har en ordföljd med verb-initial ordföljd där ordföljden för de andra satsbeståndsdelarna är relativt fri, beroende på pragmatiska överväganden.
• Språk i Indonesien, t.ex. bahasa melayu, bahasa indonesia och javanesiska, har en ordföljd med subjekt-verb-objektsordföljd.
• Språk i Polynesien, t.ex. hawaiiska, har en ordföljd verb-subjekt-objekt.

Vocabulary

Vocabulary of Austronesian languages is of common Austronesian stock with borrowings from other languages such as Arabic, Sanskrit, Portuguese,Spanish, Dutch, and English. Källorna till lånen varierar från språk till språk.

En jämförelse av några få vanliga ord i en mängd olika austronesiska språk visar den stora skillnaden i deras ordförråd (se Jämförelse av austronesiska språk)

Nedan följer siffrorna 1-10 i fem austronesiska språk.

.

Skrift

Austronesiska språk skrivs med olika skriftsystem, Vissa är baserade på det romerska alfabetet och andra på alfabet som härrör från indiska eller arabiska skrifter. Flera exempel ges nedan.

Svårt

Språksvårt

Hur svårt är det att lära sig austronesiska språk?
Data finns tillgängliga för tagalog som anses vara ett kategori II-språk när det gäller svårighet för talare av engelska, indonesiska och malajiska som anses vara svårare än kategori I-språk och som kräver 36 veckors undervisning för att nå ILR-nivå S3 i talning.