Vad är anti-MAG perifer neuropati?
Anti-MAG perifer neuropati är en mycket sällsynt sjukdom och utgör kanske 5 % av de CIDP-liknande sjukdomarna. Anti-MAG uppstår när kroppens eget immunsystem utvecklar antikroppar mot ett viktigt glykoprotein (myelinassocierat glykoprotein, eller MAG). MAG är viktigt för att upprätthålla ett friskt perifert nervsystem.
Sjukdomen kännetecknas främst av distal känselförlust i extremiteterna (händer och fötter), en stickande känsla i de drabbade extremiteterna, en mild till måttlig tremor och dålig balans som kan leda till svårigheter att gå. Allteftersom sjukdomen fortskrider utvecklar individerna också en viss muskelsvaghet. Nittio procent av patienterna är män och de flesta är i 50- eller 60-årsåldern.
Anti-MAG skiljer sig från CIDP genom att det inte är en inflammatorisk sjukdom, och därför är typiska CIDP-behandlingar vanligen bara tillfälligt effektiva hos dessa patienter.
Vad orsakar Anti-MAG?
Myelin är en viktig del av det perifera nervsystemet. Den omsluter nervaxonet (den långa, trådliknande delen av en nervcell) ungefär som isolering runt en elektrisk ledning. Nerverna sträcker sig från ryggmärgen till resten av kroppen, stimulerar muskelkontraktion och överför sensorisk information tillbaka till nervsystemets receptorer i hud och leder. Denna isolering (myelin) gör det möjligt för elektriska impulser att effektivt färdas längs nervaxonet. När myelin skadas eller avlägsnas fördröjs eller försvinner dessa elektriska impulser, och meddelanden som överförs från hjärnan störs och kanske aldrig når sin slutdestination.
MAG är en speciell typ av glykoprotein som finns i myelinskidan och i Schwann-cellerna, som är de celler som ansvarar för att skapa och underhålla myelinskidan på nervaxonerna. Man tror att MAG spelar en roll i en signalkaskad som ”slår på” Schwann-cellerna, vilket leder till normal myelinproduktion och hälsosam perifer nervaktivitet.
I anti-MAG perifer neuropati producerar kroppen IgM-antikroppar i serum som binder till MAG, vilket hindrar MAG från att signalera till Schwann-cellerna och myelinet för att de ska kunna göra sitt jobb. Detta resulterar i en förlust av nervernas normala funktion, vilket leder till problem med både sensorisk och motorisk funktion.
Det är fortfarande oklart vad som får kroppen att skapa anti-MAG-antikroppar överhuvudtaget. I cirka 98 % av fallen är anti-MAG-antikropparna resultatet av en onormal expansion (ökning av antalet) av en enda antikroppsproducerande cell. Detta tillstånd kallas monoklonal gammopati. Monoklonala gammopatier är de oregelbundna proteiner som produceras av dessa celler. Dessa proteiner kallas immunoglobuliner och det finns olika typer: immunoglobulin G (IgG), IgA, IgM, IgD och IgE. Vid anti-MAG-neuropati är den monoklonala gammopatin IgM. De flesta monoklonala gammopatier är inte förknippade med neuropatier eller någon annan sjukdom, men ibland kan de vara maligna. Din neurolog kan hänvisa dig till en hematolog för att utesluta andra sjukdomar.
Hur diagnostiseras anti-MAG?
Detektering av anti-MAG-neuropati börjar med att identifiera patientens symtom:
- Sinnesförlust som börjar i tårna i fingrarna
- Förlust av vibrationssinnet
- Ostadig gång
- Tremorer i händer och ben
Diagnostiken fortsätter med en neurologisk undersökning. Om undersökningen visar att patienten har en perifer neuropati görs testning för en IgM monoklonal gammopati och elektrodiagnostisk testning. Om blodprovet och/eller EMG-undersökningen är onormala görs blodprov för anti-MAG-neuropati. Andra blodundersökningar görs för att utesluta en annan orsak till patientens tillstånd. Vissa patienter kommer att ha ett förhöjt protein i sin hjärn- och ryggmärgsvätska, vilket kan erhållas genom en spinalpunktion.
Hur behandlas anti-MAG?
Det finns många terapeutiska behandlingar som har använts för anti-MAG-neuropati. De flesta av dessa behandlingar anses minska nivåerna av anti-MAG-antikroppar.
- Rituximab: Ett av de mest lovande behandlingsalternativen, det är i sig en antikropp som binder till B-celler (celler som tillverkar antikroppar) och tar bort dem från blodet, vilket skär av produktionen av anti-MAG-antikroppar vid källan. Studier har inte varit entydiga men det finns en antydan om att de flesta patienter upplever en ökning av sensoriska och motoriska förmågor inom de första månaderna av behandlingen. Det finns dock en risk för att andra infektioner och sjukdomar kan uppstå som normalt skulle förhindras av ett intakt immunförsvar. Vanligtvis förskrivs detta inte om inte symtomen blir svåra.
- Cyklofosfamid: Cyklofosfamid är ett läkemedel som ofta används vid behandling av lymfom. Det verkar genom att döda snabbt delande celler, såsom antikroppsproducerande B-celler, vilket i sin tur minskar antikroppsnivåerna. Detta leder till betydande förbättringar hos personer med anti-MAG-neuropati genom att lindra känselförlust och bidra till att förbättra livskvaliteten på några korta månader. Det finns dock en långsiktig risk för cancer vid kronisk användning av denna behandling.
- IVIg (intravenöst immunglobulin): IVIg-infusioner hjälper endast en liten del av patienterna i den inledande fasen av sjukdomen. Det är inte särskilt effektivt vid behandling av anti-MAG-neuropatier.
- Sterioder och plasmautbytesbehandlingar rekommenderas inte vid anti-MAG.
- Andra medel som riktar sig mot lymfocyter och särskilt B-celler övervägs på individuell basis. Detta görs ofta i samarbete med en hematolog.
Aktuella immunterapier – även om de är tillfälligt effektiva hos vissa patienter – är förknippade med betydande biverkningar som begränsar deras långvariga användning och effektivitet. De bör reserveras för patienter som är nedsatta i sina dagliga aktiviteter eller för patienter i en progressiv fas av sjukdomen.
Livande med anti-MAG
Progressionen av anti-MAG är långsammare och mindre allvarlig än CIDP, och många patienter fortsätter att leva ett relativt normalt liv samtidigt som de hanterar sina symtom med enkla övningar eller läkemedelsterapier. Vanligtvis blir endast 10 procent av patienterna allvarligt handikappade och rullstolsbundna.