När du tänker på smarta djur, vilken är den första art som dyker upp i ditt huvud? Kråkor? Delfiner?
Hur är det med spindlar?
Chansen är stor att spindlar inte är det första du tänker på. Faktum är att de förmodligen inte ens skulle komma upp på listan över möjligheter. Men arachnologen Fiona Cross kan ändra på det.
Fiona har specialiserat sig på spindlars kognition och sätter strålkastarljuset på deras imponerande mentala förmågor. I den här intervjun talade vi med henne om några av hennes studier och om vad som gör spindlars hjärnor så fascinerande.
Q: Du har just inlett en talarturné under vilken du reser runt i Nordamerika och diskuterar spindlars kognition. Kan du berätta om några av de viktigaste ämnen som du tar upp i dessa föredrag?1
A: På min talarturné kommer jag att fokusera på att tala om spindlar från Kenya som specialiserar sig på att ge sig på vissa typer av byten.
En av dessa arter, Evarcha culicivora, föredrar att ge sig på blodbärande myggor, medan en annan art, Portia africana, föredrar att ge sig på andra spindlar.
Båda arterna har varit av stort intresse i samband med djurs kognition – till exempel måste Portia ha en mängd olika strategier i rockärmen för att undvika att bli uppäten av sina byten.
Att överväga dessa strategier har öppnat dörren för att studera olika kognitiva ämnen, som till exempel att Portia gör upp planer för att nå byten2 och att Portia uppmärksammar bytesantalet.3
Q: I en video nyligen avslöjade du att du ogillade spindlar tills du började lära dig lite om deras beteende under dina universitetsstudier. Vad var det för särskilt faktum som väckte ditt intresse för dem?
A: Det är sant att jag aldrig hade för avsikt att studera spindlar. Min bakgrund är psykologi och jag antog att endast ett djur med en stor hjärna kunde vara intressant, men jag började inse att spindlar också kunde vara intressanta när professor Robert Jackson började berätta om Portia på lektionerna.
Jag tyckte att det var otroligt att Portia kunde ta omvägar för att nå utkiksplatser för att fånga sitt byte, till exempel. Ändå planerade jag fortfarande inte att arbeta med dem!
Jag blev dock övertygad när jag fick reda på att Robert hade gjort upptäckter om Evarcha culicivora, en spindel från Victoriasjöregionen i Östafrika som specialiserar sig på att göra byten på blodbärande myggor.
Min mamma föddes i Zambia och dog nästan av malaria när hon var två år gammal, så jag gillade ganska mycket tanken på ett rovdjur som riktar in sig på en av våra fiender.
Jag bestämde mig för att pröva att arbeta med den här spindelarten i några månader, och jag har inte slutat, och jag har inte tittat bakåt.
Q: I en av dina studier ingick det att testa Portia-spindlars förmåga att planera framåt. Ni gjorde detta genom att ge dem valet mellan två vägar: en som skulle leda till deras byte och en som inte skulle göra det.
A: Portia africana är en salticid-art (allmänt känd som en ”hoppande spindel”), och kan se anmärkningsvärt bra för ett djur av dess storlek. Ett typiskt inslag i vårt arbete med hoppande spindlar har varit att presentera testindivider med lockbete (döda byten monterade i verklighetstrogen hållning på korkbitar) eftersom hoppande spindlar reagerar på lockbete som om dessa vore levande byten.
I just denna studie inleddes försöket med att Portia presenterades för lockbete i två lådor. I en av lådorna fanns det lockmedel gjorda av döda bytesspindlar och i den andra lådan fanns det bitar av döda blad.
Vi ålade testspindeln en fasta före försöket för att göra den mer motiverad att ta den väg som leder till byteslockmedlen. När den väl började sin färd tog vi dock bort bytes- och bladbitarna från apparaten.
Detta innebar att spindeln inte längre kunde vända sig om för att se var bytet befann sig och i stället var tvungen att förlita sig på den plan som den hade gjort upp om vart den skulle gå innan den började sin färd.
Detta kan ha verkat utmanande och ändå, trots att den inte längre kunde se bytet och trots att Portia ibland var tvungen att gå förbi den felaktiga rutten innan den nådde fram till den korrekta rutten, gick de allra flesta åt rätt håll.
Q: Du har också gjort en del arbete om aggressiv mimik hos spindlar. Kan du berätta mer om vad det är och vilka konsekvenser det har för kognitionen?4
A: ”Aggressiv mimik” är en term som används för fall då rovdjur ger signaler som indirekt manipulerar beteendet hos sina byten, där den framkallade responsen är skadlig för bytet men fördelaktig för rovdjuret.
Till exempel, när Portia når kanten av en annan spindels nät, ger den signaler från nätet genom att använda något eller någon kombination av sina åtta ben och två pedipalpar på ett sätt som tycks likna rörelserna hos en insekt som fastnat i nätet.
Detta är en strategi som Portia använder sig av för att locka över sitt byte för att döda det. Portia varierar dock också dessa signaler beroende på vilken typ av spindel man möter, till exempel genom att använda trial and error för att göra signaler som långsamt lockar till sig en farligare typ av spindel.
Resultatet av en sådan strategi kan få konsekvenser på liv eller död för både rovdjuret och bytet. Framgång för rovdjuret kan ofta bero på att det är flexibelt snarare än stelt, vilket innebär att rovdjuret måste ha förmåga att fatta beslut och använda trial-and-error för att skräddarsy en viss signal till en viss typ av byte.
Med andra ord måste rovdjuret ha mångsidiga strategier och vara vilseledande, vilket har viktiga implikationer i samband med djurs kognition.
Q: Att använda aggressiv härmning är alltså en ganska riskabel strategi. Det verkar som om det skulle finnas ett stort evolutionärt tryck på Portia-spindlar att bli bättre och bättre på att testa vad som fungerar för att locka till sig byten.
A: Vi har inga uppgifter om att Portia blir mer framgångsrika över generationer, men det finns belägg för att populationer som möter mer riskfyllda bytesdjur är mer framgångsrika i att göra vissa signaler än de från populationer där bytesdjuren är mindre ”riskfyllda”.
Q: Finns det några stora frågor om spindlars kognition som du planerar att studera i framtiden?
A: ”Problemet” med att arbeta med spindlar är att när vi undersöker en sak inser vi att detta öppnar dörrar för många andra utforskningsmöjligheter!
I Portias naturliga livsmiljö har vi till exempel lagt märke till att dessa spindlar ofta stöter på andra Portia-individer (t.ex, konkurrenter) samt sina byten. Vi har redan undersökt om Portia uppmärksammar antalet byten som den möter, men en sak som vi undersöker just nu är om Portia också uppmärksammar antalet konkurrenter.
Q: Det låter verkligen intressant. Om Portia spindlar skulle uppmärksamma antalet konkurrenter som finns i deras revir, hur skulle ni kunna se det? Skulle du förvänta dig att det skulle påverka deras jaktstrategier?
A: Det vi har funnit hittills är att Portia blir mindre benägen att fullfölja en omvägsuppgift om vi ändrar antalet konkurrenter medan den tar omvägen.
Konkurrenter är potentiellt kannibalistiska och bytesspindlar är också potentiellt farliga, så att kunna uppmärksamma antalet av båda typerna av individer i närområdet kan mycket väl vara en viktig överlevnadsstrategi för Portia.
Q: Vad är det viktigaste du tycker att världen borde veta om spindlar och deras kognitiva förmågor?
A: Jag brukade tro att en spindel omöjligen kunde vara av intresse i samband med djurs kognition på grund av att det är ett litet djur med en liten hjärna. De spindlar vi arbetar med har till exempel hjärnor som skulle sitta bekvämt på nålhuvuden.
Och ändå kan vi, trots att de är så små, se rovdjursstrategier och kognitiva förmågor som rivaliserar med dem hos mycket större djur.
Jag skulle vilja hjälpa människor att uppskatta hur underbara spindlar egentligen är. Även om jag vet att många människor är rädda för spindlar (och jag brukade också vara rädd för dem) kan det vara till stor hjälp att förstå vad dessa djur faktiskt kan göra. Dessa djur ger oss så många möjligheter till upptäckter runt omkring oss.
–
Om du vill veta mer om Fionas arbete med att studera spindlars kognition kan du följa henne på twitter på @drspidernz. Du kan se de sista evenemangen i hennes föreläsningsturné den 19 april på CUNY Brooklyn och den 27 april på University of Florida.
Källor
Titelbild av Opo Terser
1 – Fiona Cross: Spider Cognition Speaking Tour
2 – Fiona Cross, Robert Jackson
The Execution of Planned Detours by Spider-Eating Predators
Journal of the Experimental Analysis of Behavior
3 – Fiona Cross, Robert Jackson
Representation av olika exakta antal bytesdjur av ett spindeldrivande rovdjur
Interface Focus – Convergent minds: The evolution of cognitive complexity in nature
4 – Robert Jackson, Fiona Cross
A Cognitive Perspective on Aggressive Mimicry
Journal of Zoology
5 – Robert Jackson, Fiona Cross
Spider Cognition
Advances in Insect Physiology