https://pressbooks.com/app/uploads/sites/59422/2018/12/dickinson.hopeisthethingwithfeathers.asiahill.m4a
”Hoppet” är det som har fjädrar –
Det som sitter i själen –
Och sjunger melodin utan ord –
Och aldrig slutar – alls. –
Och sötast – i stormen – hörs det –
Och det måste vara en svår storm –
som kan förödmjuka den lilla fågeln
som hållit så många varma –
Jag har hört den i det kallaste land –
Och på det märkligaste hav –
Men – aldrig – i extremitet,
Den bad om en smula – av mig.
*
Denna dikt skrevs omkring 1861. Endast två manuskript skrevs dock, och det ena har gått förlorat. Det överlevande manuskriptet finns på Emily Dickinson Archives. Det man vet om det förlorade manuskriptet är att det skickades till hennes kusiner Louise och Francis Norcross omkring 1862.
I dikten används en fågel som en metafor för hopp. Hon konstaterar att hoppet är en känsla som ”sitter” på själen och alltid finns där. Hoppet är inte något som måste uttalas för att få betydelse. Även om hoppet jämförs med något som har fjädrar säger Dickinson inte specifikt att det är en fågel. Även om hon använder orden ”little bird” är detta en hänvisning till en storm som skadar en fågel. Däremot använder hon termer som ”fjädrar, sitter på stolar och sjunger”, vilket tyder på att Dickinson talar om en fågel. En annan intressant del av dikten kommer i den sista strofen där Dickinson beskriver att hoppet finns där även under de värsta förhållandena. Hon avslutar dikten med att ange ett ”det” som inte kräver något av henne. Hon specificerar inte vad detta ”det” betyder, men i diktens sammanhang skulle det kunna vara ”hopp”. Dikten avslutas med att säga att det ”det” inte begär något av henne.
En artikel från Tribune från 1800-talet nämner att jämfört med andra dikter som hon har skrivit visar ”Hope” på andens illusoriska natur. Den nämnde också att vagheten och ”musiken som kännetecknade de första försöken” (Duchac), påminner om dikter som skrivits tidigare. I en annan text hänvisas det till hur av hur man kan lära ut dikten i skolan samt verk som erbjuder cementering på olika tekniker i dikten.
Dikten är minnesvärd på grund av metaforen för att ”hoppet” är något som kan flyga. Den relaterar till att det är något som finns i kroppen och som flyger när det erkänns. Den tar känslan och idén om hopp och förvandlar den till något mer påtagligt. Med hjälp av bildspråk fångar Dickinson de känslor som kan vara svåra att beskriva och kopplar dem till attribut som man förstår. Hennes dikt berättar om hur starkt hoppet är och hur svårt det är att bryta.
Bibliografi och vidare läsning ”’Hope’ Is the Thing with Feathers,” The Poems of Emily Dickinson: an Annotated Guide to Commentary Published in English, 1890-1977, av Joseph Duchac (1979); ”Reviews and Notices,” Emily Dickinson’s Reception in the 1890s: a Documentary History, av Willis J. Buckingham (1989); ”Hope Is the Thing with Feathers”. Emily Dickinson Archive
Credits Sammanställd av Asia Hill, hösten 2018.