Engliskan har flera morfem som varierar i ljud men inte i betydelse, till exempel förflutenhetsmorfem, pluralmorfem och negativa morfem.
Förflutenhetsmorfem AllomorfRedigera
Engliskan har till exempel ett förflutenhetsmorfem på engelska som heter -ed. Det förekommer i flera allomorfer beroende på dess fonologiska miljö, där det assimilerar voicing från det föregående segmentet eller infogar en schwa efter ett alveolärt stopp:
- som /əd/ eller /ɪd/ i verb vars stam slutar på alveolära stopp /t/ eller /d/, t.ex. ”hunted” /hʌntɪd/ eller ”banded” /bændɪd/
- som /t/ i verb vars stam slutar på andra röstlösa fonem än /t/, såsom ’fished’ /fɪʃt/
- som /d/ i verb vars stam slutar på andra stämmiga fonem än /d/, såsom ’buzzed’ /bʌzd/
De ovan nämnda restriktionerna för ”annat än” förekommer vanligen i allomorfier: Om villkoren för allomorfin är ordnade från mest restriktiva (i det här fallet efter ett alveolärt stopp) till minst restriktiva, brukar det första matchande fallet ”vinna”.” De ovanstående villkoren kan alltså skrivas om på följande sätt:
- som /əd/ eller /ɪd/ när stammen slutar med de alveolära stoppen /t/ eller /d/
- som /t/ när stammen slutar med röstlösa fonem
- som /d/ på annat håll
Den allomorfa /t/ förekommer inte efter stam-slutande /t/ trots att den senare är röstlös förklaras då av att /əd/ förekommer i den miljön, tillsammans med det faktum att miljöerna är ordnade. På samma sätt uppträder /d/ allomorf inte efter stam-final /d/ eftersom den tidigare satsen för /əd/ allomorf har företräde; /d/ allomorf uppträder inte efter stam-final röstlös fonem eftersom den föregående satsen för /t/ har företräde.
Irreguljära former i förfluten tid, såsom ”broke” eller ”was/ were”, kan ses som ännu mer specifika fall eftersom de är begränsade till vissa lexikala objekt, såsom verbet ”break”, som har företräde framför de generella fall som listas ovan.
PluralallomorferRedigera
Pluralmorfemet för regelbundna substantiv i engelskan realiseras typiskt sett genom att lägga till ett s eller ett es till slutet av substantivet. Pluralmorfemet har dock egentligen tre olika allomorfer: , , , och . Det specifika uttal som ett pluralmorfem får bestäms av följande morfologiska regler:
- Anta att grundformen för pluralmorfemet /z/ är (ex. väskor /bægz/)
- Morfemet /z/ blir genom att infoga ett före när ett substantiv slutar på en sibilant (ex. buses /bʌsəz/)
- Förändra morfemet /z/ till en röstlös när ett substantiv slutar på ett röstlöst ljud (ex. caps /kæps/)
Negativa allomorferRedigera
I engelskan har det negativa prefixet in tre allomorfer: , , och . Den fonetiska form som det negativa morfemet /in/ antar bestäms av följande morfologiska regler:
- Det negativa morfemet /in/ blir när det föregår en alveolär konsonant (ex. intolerant /in’talərənt/)
- morfemet /in/ blir när det föregår en velarkonsonant (t.ex. inkongruent /iŋ’kɔŋruəs/)
- morfemet /in/ blir när det föregår en bilabial konsonant (t.ex. olämpligt /im’prapər/)