Ett första kapell tillägnat Allhelgonakyrkan uppfördes vid det nya residenset för den askaniske hertigen Rudolf I av Sachsen-Wittenberg från omkring 1340. Rudolf vigdes den 6 maj 1346 och underordnade sin stiftelse under den Heliga stolens omedelbara jurisdiktion. Med ytterligare donationer från hans efterträdare hertig Rudolf II fastställdes den till Wittenbergs huvudkyrka av påven Bonifatius IX år 1400.
FoundationEdit
Wittenbergs slottskyrka, efter ett träsnitt av Lucas Cranach den äldre (1509)
När i slutet av 1400-talet den Wettiniske fursten Fredrik III den vise, kurfurste av Sachsen från 1486, lät återuppbygga den tidigare Askaniska fästningen, ritades en ny Allhelgonakyrka av arkitekten Conrad Pflüger (c. 1450 – 1506/07) och uppfördes mellan 1490 och 1511 i sen gotisk stil. Den invigdes den 17 januari 1503 och blev en del av Fredriks valborg eller Residenzschloss, även kallad Schloss Wittenberg . Omfattande inredning av Tilman Riemenschneider, Jacopo de’ Barbari och Albrecht Dürer bidrog till byggandet av slottskomplexet och sedan kyrkan.
Efter att kurfurste Fredrik III 1502 grundade universitetet i Wittenberg (Leucorea) och fick bekräftelse av den påvlige legaten Raymond Peraudi 1507, införlivades All Saints’ för att tjäna som kapell till universitetet och det utvecklades snabbt till ett viktigt akademiskt och gudstjänstcentrum. Studenterna fick sin doktorsexamen där och reformatorn Philipp Melanchthon höll sitt berömda invigningstal i kyrkan. Det utvecklades en tradition att begrava akademiska dignitärer från universitetet i kyrkan. Flera anmärkningsvärda epitafier finns bevarade fram till idag.
Theses DoorsEdit
”Theses Doors”, till minne av Luthers nittiofem teser
Fredrik den vise dog 1525 och begravdes i slottskyrkan. Samma år infördes den lutherska riten. Kyrkan blev begravningsplats för Martin Luther själv 1546 och Philipp Melanchthon 1560.
När Wittenbergs fästning under sjuårskriget ockuperades av den preussiska armén och besköts av de kejserliga styrkorna 1760, förstördes Slottskyrkan av en brand till följd av bombningen. Branden lämnade bara hälften av grunden kvar, och ingen av träportarna överlevde. Allhelgonakyrkan återuppbyggdes snart, om än utan många ovärderliga konstverk som gick förlorade för alltid.
När Wittenberg införlivades i den preussiska provinsen Sachsen beordrade kung Fredrik Wilhelm IV 1858 att minnesportaler i brons skulle monteras på de stolpar där de ursprungliga träportarna hade varit placerade. På dörrarna är teserna inskrivna i sin ursprungliga latinska form. Själva dörrarna väger 1 000 kg (2 200 pund) och har ornament modellerade av Friedrich Drake. Den 10 november 1858, 375 år efter Martin Luthers födelse, firades de nya dörrarna vid en högtidlig ceremoni. Ovanför dörrarna finns en krucifixionsmålning i tympanon som föreställer Luther till vänster med sin tyska bibelöversättning och Philipp Melanchthon till höger med den Augsburgska bekännelsen från 1530, den viktigaste trosbekännelsen i den lutherska kyrkan som bildades av Luther och Melanchthon. Dessa dörrar är bland de mest fotograferade i Europa.
RenoveringRedigera
”Ein’ feste Burg ist unser Gott”, inskription på kyrkans torn
Med anledning av den fjärde hundraårsminnet av Luthers födelse 1883, påbörjades en omfattande restaurering av All Saints’ i nygotisk stil under överinseende av den preussiske arkitekten Friedrich Adler av hans lärjunge Paul Ferdinand Groth (1859-1955). Den inre omgestaltningen omfattade det nuvarande ribbvalvstaket och pilastrarna samt matrona och absiden. Även det 88 meter höga tornet byggdes om, från vilket man kan få en bra utsikt över staden Wittenberg och det omgivande landskapet. Ett citat, ”Ein feste Burg ist unser Gott” (”En mäktig fästning är vår Gud”), från en av Luthers psalmer, omger tornet.
Den 31 oktober 1892, 375 år efter att Luther slagit upp sina 95 teser på kyrkans dörrar, återinvigdes All Saints’.