Ahura Mazdā, (Avestan: ”Vis herre”) även stavat Ormizd eller Ormazd, högsta gud i forntida iransk religion, särskilt zoroastrismen, den iranska profeten Zarathustras religiösa system (ca 600-talet f.Kr.; grekiskt namn Zoroaster). Ahura Mazdā dyrkades av den persiske kungen Darius I (regerade 522-486 f.Kr.) och hans efterföljare som den störste av alla gudar och beskyddare av den rättfärdige kungen.
Med tillstånd av The Oriental Institute of The University of Chicago
Enligt Zarathustra skapade Ahura Mazdā universum och den kosmiska ordning som han upprätthåller. Han skapade tvillingandarna Spenta Mainyu och Angra Mainyu (Ahriman) – den förra välgörande, som väljer sanning, ljus och liv, och den senare destruktiv, som väljer bedrägeri, mörker och död. Andarnas kamp mot varandra utgör världens historia och återspeglas i det val mellan gott och ont som mänskligheten ständigt står inför.
I zoroastrismen, såsom den återspeglas i Avesta, identifieras Ahura Mazdā med Spenta Mainyu och står i direkt motsats till Angra Mainyu. Ahura Mazdā är allvis, givmild, oavvislig och skaparen av allt gott. De välgörande och onda andarna uppfattas som ömsesidigt begränsande, sameterniska varelser, den ena ovanför och den andra under, med världen däremellan som deras slagfält. I sena källor (från 300-talet och framåt) görs Zurvān (”Tid”) till far till tvillingarna Ormazd och Ahriman, som växelvis regerar över världen fram till Ormazds slutgiltiga seger.
Något av denna uppfattning återspeglas i manikeismen, där Gud ibland kallas Zurvān, medan Ormazd är hans första emanation, Urmänniskan, som besegras av mörkrets destruktiva ande men räddas av Guds andra emanation, den Levande Anden.