Adriana Caselotti var en amerikansk skådespelerska, röstskådespelerska och sångerska som är mest känd för att ha gjort rösten och modellerat Snövit i Walt Disneys första animerade långfilm, Snövit och de sju dvärgarna, 1937.
Hon råkade höra ett telefonsamtal där Walt Disney frågade sin pappa Guido om han visste om han kände till några lämpliga röster för Snövit. Hon vände sig då till honom och föreslog sig själv för rollen. Efter att ha provspelat för rollen i september 1934 erbjöds hon rollen och accepterade den. Hon hade tidigare varit körflicka för MGM.
När Snövit var klar fick hon dock aldrig några huvudroller i filmer och föreställningar, på grund av att hon skrev under ett kontrakt med Disney där det stod att hon bara skulle använda sin röst till Snövit. Hon gjorde dock oanmälda cameo-uppträdanden i Trollkarlen från Oz och It’s a Wonderful Life och spelade in ”I’m Wishing” för Snow White Wishing Well vid 75 års ålder.
Hon fortsatte att medverka i flera reklamfilmer för Snövit och de sju dvärgarna och signera memorabilia, och hon gästade till och med ett avsnitt av The Julie Andrews Hour som hyllade Walt Disneys musik och sjöng ”I’m Wishing” och ”Someday My Prince Will Come” tillsammans med Andrews. Caselotti försökte också göra karriär inom operan, investerade i fastigheter och på aktiemarknaden och skrev en instruktionsbok, ”Do You Like to Sing?”.
1994 utsågs hon till Disney Legend och var den första kvinnliga röstskådespelerskan som utsågs till det.