Adiponectin är ett nytt adipocytspecifikt protein som har föreslagits spela en roll i utvecklingen av insulinresistens och ateroskleros. Även om det cirkulerar i höga koncentrationer är adiponectinnivåerna lägre hos överviktiga personer än hos magra personer. Förutom negativa korrelationer med mätningar av fetma är adiponectinnivåerna också sänkta i samband med insulinresistens och typ 2-diabetes. Visceral adipositet har visat sig vara en oberoende negativ prediktor för adiponektin. Således har de flesta egenskaperna hos det metabola syndromets negativa samband med adiponectin visats. Adiponektinnivåerna tycks minska före utvecklingen av typ 2-diabetes, och administrering av adiponektin har åtföljts av lägre plasmaglukosnivåer samt ökad insulinkänslighet. Dessutom har minskat uttryck av adiponectin förknippats med en viss grad av insulinresistens i djurstudier, vilket tyder på en roll för hypoadiponectinemi i samband med insulinresistens. De primära mekanismer genom vilka adiponectin ökar insulinkänsligheten verkar vara genom ökad fettsyraoxidation och hämning av hepatisk glukosproduktion. Adiponectinnivåerna ökar vid behandling med thiazolidinedioner, och denna effekt kan vara viktig för den ökade insulinkänslighet som induceras av thiazolidinedioner. Däremot minskas adiponectinnivåerna av proinflammatoriska cytokiner, särskilt tumörnekrosfaktor-alfa. Sammanfattningsvis verkar adiponectin, förutom eventuella antiinflammatoriska och anti-aterogena effekter, vara en insulinförstärkare med potential som en ny farmakologisk behandlingsmetod för det metabola syndromet och typ 2-diabetes.