Icke-kariösa cervikala lesioner innebär förlust av hårda vävnader och, i vissa fall, restaureringsmaterial i den cervikala tredjedelen av kronan och den underliggande rotytan, genom processer som inte är relaterade till karies. Dessa icke kariösa processer kan omfatta abrasion, korrosion och eventuellt abfraktion, som verkar ensamma eller i kombination. Abfraktion tros ske när överdriven cyklisk, icke-axial tandbelastning leder till böjning av kuddarna och spänningskoncentration i den sårbara cervikala regionen av tänderna. Sådan spänning tros sedan direkt eller indirekt bidra till förlusten av tandhalsens substans. I denna artikel görs en kritisk genomgång av litteraturen för och emot begreppet abfraktion. Även om det finns teoretiska bevis till stöd för abfraktion, främst från studier med finita elementanalyser, bör man vara försiktig när man tolkar resultaten av dessa studier på grund av deras begränsningar. I själva verket finns det endast en liten mängd experimentella bevis för abfraktion. Kliniska studier har visat samband mellan abfraktionsskador, bruxism och ocklusala faktorer, t.ex. för tidiga kontakter och slitfacetter, men dessa undersökningar bekräftar inte orsakssamband. Det är viktigt att abfraktionsskador inte har rapporterats i förtida populationer. Det är viktigt att munhälsovårdspersonal förstår att abfraktion fortfarande är ett teoretiskt koncept, eftersom det inte stöds av lämpliga kliniska bevis. Det rekommenderas att man undviker destruktiva, irreversibla behandlingar som syftar till att behandla s.k. abfraktionsskador, t.ex. ocklusal justering.