10 saker du bör veta om kristen etik

Den här artikeln ingår i serien 10 saker du bör veta.

Kristna etik lär oss hur vi ska leva.

Kristna etik frågar vad hela Bibeln lär oss om vilka handlingar, attityder och personliga karaktärsdrag som får Guds godkännande och vilka som inte får det.

Detta innebär att kristen etik lär oss hur vi ska leva. Det är viktigt att studera kristen etik så att vi bättre kan lära känna Guds vilja och så att vi varje dag kan ”vandra på ett sätt som är värdigt Herren, helt och hållet tilltalande för honom” (Kol. 1:10).

Kristna etik frågar sig vad hela Bibeln lär oss om vilka handlingar, attityder och personliga karaktärsdrag som får Guds godkännande och vilka som inte får det.

Den yttersta grunden för den kristna etiken är Guds moraliska karaktär.

Gud gläds åt sin egen moraliska karaktär, som är ytterst god, oföränderlig och evig. Hans moraliska normer för människor härrör från hans moraliska karaktär, och därför gäller de för alla människor i alla kulturer under hela historien (även om Bibeln också innehåller många tillfälliga bud som endast är avsedda för specifika människor vid en specifik tidpunkt).

Gud är kärlek, därför befaller han oss att älska (1 Johannes 4:19). Han är helig, och han befaller oss att vara heliga (1 Petrus 1:15). Han är barmhärtig, och han befaller oss att vara barmhärtiga (Lukas 6:36). Han är sanningsenlig, och han befaller oss att inte bära falska vittnesmål (Titus 1:2; 2 Mosebok 20:16). Guds moraliska karaktär och det historiska faktum att han har gett oss moraliska bud utgör grunden för ett kristet svar på frågan om hur vi kan gå från ”är”-uttalanden till ”bör”-uttalanden i etiken.

Kristna etiska principer är baserade på Bibeln.

Ett av Bibelns syften är att lära oss hur vi ska leva ett liv som är tilltalande för Gud (Kol. 1:9-10; 1 Tess. 4:1; 2 Tim. 3:17). Eftersom Bibeln är Guds ord är den en högre auktoritet inom etiken än tradition, förnuft, erfarenhet, förväntade resultat eller subjektiva uppfattningar om vägledning. Även om dessa andra faktorer aldrig kan åsidosätta Skriftens undervisning kan de ändå vara till hjälp för oss när vi ska fatta ett klokt beslut.

Kristna etiska principer är väsentliga för evangeliets förkunnelse.

En del kristna talare idag tonar ner eller utelämnar varje uppmaning till icke-troende att omvända sig från sina synder, men evangelisationen i Nya testamentet innehöll helt klart en uppmaning till omvändelse. Strax innan han återvände till himlen sade Jesus till sina lärjungar ”att omvändelse för syndernas förlåtelse skulle förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem” (Lukas 24:47). På samma sätt förkunnade Paulus behovet av omvändelse för hedniska grekiska filosofer i Aten och varnade dem för att den slutliga domen skulle komma: ”Han har nämligen fastställt en dag då han skall döma världen i rättfärdighet genom en man som han har utsett, och han har gett alla en försäkran om detta genom att uppväcka honom från de döda” (Apg 17:30-31; se även Apg 2:38; 3:19; 5:31; 11:18; Hebreerbrevet 6:1). ”Omvändelse” är i Nya testamentet inte bara en ”sinnesförändring” utan innefattar både sorg över ens synder och en uppriktig inre beslutsamhet att vända sig bort från synden och vända sig till Kristus i tro (Hebreerbrevet 6:1; Apg 16:31).

Men hur kan icke-troende omvända sig från sina synder om de inte ens vet vad Guds moraliska normer är? Jag tror inte att en utbredd väckelse kommer att komma till någon nation utan en utbredd, hjärtlig omvändelse för synden. Därför måste evangelieförkunnelsen i dag innehålla ett inslag av undervisning om Guds moraliska normer, vilket innebär undervisning om kristen etik.

Kristna etiken lär oss hur vi ska leva till Guds ära.

Målet med etiken är att leva ett liv som förhärligar Gud (”gör allt till Guds ära”, 1 Kor 10:31). Ett sådant liv kommer att ha (1) en karaktär som förhärligar Gud (en Kristusliknande karaktär), (2) resultat som förhärligar Gud (ett liv som bär riklig frukt för Guds rike) och (3) ett beteende som förhärligar Gud (ett liv i lydnad mot Gud, levt i personlig relation till Gud).

Och även om vi rättfärdiggörs enbart genom tro på Kristus och inte genom gärningar, visar omfattande nytestamentliga läror om att leva det kristna livet att vår dagliga lydnad som rättfärdiggjorda kristna är en viktig del av det kristna livet. Att förstå lydnad på rätt sätt kräver att vi undviker de motsatta felen legalism och antinomianism.

Att lyda Gud ger oss många välsignelser i vårt dagliga liv.

Nya testamentet lär ut minst sjutton specifika typer av välsignelser som kommer till oss i samband med att vi lever i lydnad mot Guds befallningar i Skriften. Dessa välsignelser inkluderar glädjen av djupare gemenskap med Gud (Johannes 15:10); glädjen av att behaga Gud (2 Korintierbrevet 5:9; Kolosserbrevet 1:10); glädjen av att bli ett kärl för ”ärofullt bruk” av Gud (2 Timoteus 2:20-21); glädjen av att vara ett effektivt vittne för icke-troende (1 Petrus 2:12; 3:1); glädjen över ökade svar på våra böner (1 Petrus 3:10-12; Jakob 5:16; 1 Johannes 3:21-22); glädjen över närmare gemenskap med andra kristna (1 Johannes 1:7); glädjen över ett rent samvete (1 Timoteus 1:5, 19); och flera andra välsignelser.

Gud avsåg att lydnad mot honom inte skulle vara betungande (1 Johannes 5:3) utan ge oss stor glädje. När kristna inte ”anpassar sig till denna värld” upptäcker vi därför att följa Guds vilja är en livsväg som för oss är ”god och godtagbar och fullkomlig” (Romarbrevet 12:2).

Villig synd medför flera skadliga konsekvenser i vårt dagliga liv.

Det är inte alltför populärt att tala om synd i dag, men det är ett stort ämne i Bibeln. En sökning på det engelska ordet ”sin” (och andra ord med samma rot som ”sins” eller ”sinner”) visar att det förekommer 440 gånger bara i Nya testamentet. Och mitt exemplar av Bibeln i den engelska standardversionen (ESV) har 235 sidor i Nya testamentet. Detta innebär att ämnet synd nämns på ett eller annat sätt i genomsnitt nästan två gånger per sida i hela Nya testamentet. Vi skulle försumma ett så viktigt ämne på egen risk.

Nya testamentet nämner flera skadliga konsekvenser som kommer från avsiktlig synd i en kristens liv. Dessa konsekvenser inkluderar ett avbrott i vår dagliga gemenskap med Gud (Efesierbrevet 4:30; 1 Johannes 3:21), medvetenheten om Guds faderliga missnöje och den möjliga upplevelsen av hans faderliga disciplin (1 Kor 11:30; Hebreerbrevet 12:5-11; se även Efesierbrevet 4:30; Uppenbarelseboken 3:19) och en förlust av fruktbarhet i våra tjänster och i våra kristna liv (Johannes 15:4-5).

Kristna bör dagligen be om syndernas förlåtelse (Matteus 6:12; 1 Johannes 1:9), inte för att få rättfärdiggörelse om och om igen, utan för att återupprätta vår personliga gemenskap med Gud som har hindrats av synden.

Kristna etiken lär oss att beakta fyra dimensioner av varje handling och nio möjliga informationskällor.

Kristna etiken handlar inte bara om våra rätt och fel handlingar. Vi är komplexa människor, och livet i sig är komplext. När vi studerar kristen etik vill Gud därför att vi inte bara ska ta hänsyn till (1) själva handlingen utan också (2) en persons attityder till handlingen, (3) personens motiv för att utföra handlingen och (4) resultatet av handlingen.

I vårt sökande efter att lära känna Guds vilja måste vi ibland fatta ett beslut omedelbart, utan att ha tid att fundera över situationen (se berättelsen om Josef i 1 Mosebok 39:12). Men vid andra tillfällen kan vi fundera över ett beslut ganska länge. När vi har mer tid att fundera över ett beslut kan vi överväga så många som nio möjliga källor till information och vägledning: (1) Bibeln, (2) kunskap om fakta i situationen, (3) kunskap om oss själva, (4) råd från andra, (5) förändrade omständigheter, (6) vårt samvete, (7) våra hjärtan, (8) vår mänskliga ande och (9) vägledning från den helige Ande. Vi behöver visdom från Gud för att kunna utvärdera dessa faktorer rätt när vi fattar ett beslut.

Vi ska aldrig tro att Gud vill att vi ska välja en ”mindre synd”.

Och även om flera evangeliska etikböcker hävdar att vi då och då ställs inför situationer med ”omöjliga moraliska konflikter” där alla våra val är syndiga och där vi helt enkelt måste välja att begå den ”mindre allvarliga synden”, så lärs inte denna idé ut i Skriften. Den motsägs både av Kristi liv, ”som i alla avseenden har varit frestad som vi, men utan synd” (Hebr 4:15), och av löftet i 1 Korintierbrevet 10:13, där det sägs att Gud alltid kommer att tillhandahålla en ”utväg”.

Den ”omöjliga moraliska konflikten” blir lätt en glidande väg som i praktiken uppmuntrar kristna att synda mer och mer.

Att använda Gamla testamentet som etisk vägledning kräver en förståelse för frälsningshistorien.

Många kristna har läst Gamla testamentet och undrat hur vi ska förstå de detaljerade lagar som Gud gav till Israels folk under Moses ledning. Detta kräver en förståelse för ”frälsningshistorien” – den övergripande utvecklingen av Bibelns huvudberättelse.

Det mosaiska förbundet, som började i 2 Mosebok 20, avslutades när Kristus dog. Kristna är inte längre direkt underställda lagarna i det mosaiska förbundet utan lever nu i stället under bestämmelserna i det nya förbundet. Gamla testamentet är dock fortfarande en värdefull källa till etisk visdom när det förstås i enlighet med de sätt på vilka de nytestamentliga författarna använder Gamla testamentet för etisk undervisning, och i ljuset av de förändringar som det nya förbundet medfört. Författarna till Nya testamentet bekräftar uttryckligen alla de moraliska normer som återfinns i de tio budorden, förutom att de inte bekräftar iakttagandet av sabbaten som ett krav för kristna i det nya förbundet.

Förståelsen av Bibelns progressiva utveckling från det gamla förbundet (under Moses) till det nya förbundet (som invigdes av Kristus) är särskilt viktig när man funderar över Bibelns undervisning om det civila styret i dag. Det är viktigt att komma ihåg att Guds kloka lagar om brott och straff som han gav till den civila regeringen i Israel som nation då skiljer sig på många sätt från Guds kloka syften för de civila regeringarna i sekulära nationer nu.

Populära artiklar i denna serie

Visa alla