”10 Corso Como är i ständig utveckling, varje dag läggs ett nytt kort till den fantastiska mosaik vi kallar livet”, säger Carla Sozzani. En fantastisk mikrovärld i en stad i rörelse, en värld full av konst som släpps ut från varje hörn, terrass och trädgård, lika mycket i galleriet som i restaurangen.
Skapad i början av 90-talet och önskad av Carla Sozzani, var det valda utrymmet ett stort kvarter med lägenheter med delade balkonger som kantas av räcken och som härstammar från början av 1900-talet – och som tidigare hyste en mekaniker – på Corso Como nummer 10. Byggnaden skiljer sig extremt mycket från den moderna strukturen och har i dag blivit en verklig plats att utforska. Tanken är att erbjuda det bästa från A till Z, kombinera produkter och känslor och öppna sinnet genom alla sinnen.
Varigenom man går in genom den stora ytterdörren på gatan befinner man sig i en trädgård full av växter och bord: på bottenvåningen finns en bar, en restaurang och ingången till butiken. På det övre planet finns i stället konstgalleriet och bokhandeln. Senast anlände, 2003, i en byggnad som delar samma innergård, finns 3 Rooms Hotel, ett exklusivt boutiquehotell med endast tre sviter inuti, oklanderligt inredda, en perfekt blandning av mönster, texturer och färger.
”Toccami blev mitt mål, jag drömde om en plats där människor kunde träffas, sitta och prata …” är allt som händer när vi försöker upptäcka och uppleva 10 Corso Como, fördjupa oss i detta koncept och helt förlora oss i det. Medan vi tittar på detaljerna i en underbar klänning av Azzedine Alaïa, eller när vi i bokhandeln inte vet var vi ska börja och vår blick (ibland inte uppmärksam) fångas av ”Tre till sist” av Jean-Baptiste Mondino.
Och till och med när vi njuter av solnedgången från terrassen och vi kan se det vackra Milano från gångna tider, med dess moderna sida som avancerar dag för dag och njuta av solens varma färg som belyser och ger liv åt Kris Ruhs skulpturer och keramik. Medan vi dricker ett glas franskt rött vin, sitter vi vid det där bordet, där i hörnet, till synes så isolerat och diskret, omgivet av grönska med utsikt över den här trädgården som är så gömd och privat.
Inuti lever allting med ett extremt och elegant lugn. Genom att gömma oss på dessa platser känner vi oss som barn igen, vi flyr från all frenesi i en stad i ständig förändring. Som den lilla Charlie Bucket i chokladfabriken är vi också nedsänkta i en sagovärld … Vi upptäcker återigen all förtrollning och längtan efter konst, kultur och allt som lyckas stjäla oss varje gång vi passerar den intensivt gröna dörren.