Av Stephen Battersby
Färgglada men kalla
(Bild: NASA/ESA/STScI/AURA)
Se galleri&kolon; ”Rymdens superlativer&kolon; Universums extrema artister”
Rymden i sig är varken varm eller kall. I avsaknad av saker med termiska vibrationer har temperaturen ingen betydelse. Men det finns gott om kalla saker i rymden.
I vårt solsystem ligger den kallaste kända platsen ganska nära oss. År 2009 hittade NASA:s Lunar Reconnaissance Orbiter permanent skuggade kratrar nära månens sydpol som hade en temperatur på endast 33 kelvin (-240 °C) – kallare än någon temperatur som hittills uppmätts på den mörka och avlägsna Pluto. I takt med att utforskningen fortsätter och mätningarna förbättras kommer detta rekord sannolikt att överföras till någon måne eller dvärgplanet mycket längre bort från solen, kanske med egna skyddade och iskalla kratrar.
Bortom vårt solsystem finns det säkert några ännu kallare stenar, och de kallaste av alla dessa ensamma vandrare kommer sannolikt att hittas i intergalaktiska tomrum. Uppvärmda endast av det svaga mikrovågsbakglödet från big bang och en glimt av avlägset stjärnljus skulle deras temperatur inte vara mer än 3 K.
Med tanke på att mikrovågsbakgrunden på 2,7 K badar i hela universum skulle man kunna föreställa sig att ingenting skulle kunna vara kallare än detta. Så är det inte. Ett gasmoln som kallas Boomerangnebulosan, 5 000 ljusår bort, har en temperatur på endast 1 K. Nebulosan expanderar snabbt, vilket aktivt kyler gasen på samma sätt som expansionen kyler kylvätskan i ett kylskåp eller luftkonditioneringsaggregat.
Om Boomerangnebulosan behåller sin status som det kallaste kända naturliga objektet återstår att se, men det här är ett område där människan inte har några problem med att överträffa …