En ändlös debatt utan bevis
Detta är en översättning av en artikel som skrevs på kantonesiska i maj förra året och som handlar om Hong Kongbornas namn.
För några dagar sedan läste jag ett inlägg på LIHKG där man diskuterade om Hongkongare/Hong Konger eller Hongkongare/Hongkongese skulle vara den ”korrekta” benämningen på Hongkongs folk. Eftersom argumenten från båda sidor lät riktigt bisarra försökte jag göra en snabb sökning för att kontrollera om de kritiserar den andra kandidaten på ett rimligt sätt. Föga förvånande är min slutsats att argumenten från båda sidor bara är ogrundade åsikter.
-ese är ett barbariskt suffix?
En del kommentarer mot ”Hongkongese” antydde att suffixet -ese bara används på demonymer för ”barbarer” och mindre utvecklade områden. En återberättade myten om att britterna trodde att östasiater var barbarer när de kallade människor från Kina, Japan och Vietnam för kineser, japaner och vietnameser. När jag försökte leta efter mer information om denna hypotes fann jag dock att den endast cirkulerar bland forumanvändare i Hongkong och att det inte fanns någon information på andra språk som stödde detta påstående. Den förklarar inte heller varför vissa europeiska länder som Portugal och Malta har sina medborgare som kallas portugisiska och maltesiska, och den kan inte förklara varför människor från Milano och Genua är milaneser och genoveser.
Fakta: Suffixet -ese i engelskan kommer från suffixet -eis i gammalfranska, som mestadels kommer från vulgärlatinet -iscus med ett fåtal från latinets -ensis. Numera blir suffixet -eis till de vanliga suffixen -ais och -ois i franskan, med ord som français, anglais, japonais och chinois. Det är ganska svårt att förknippa negativa betydelser med dessa ord som bara beskriver ens nationalitet. De spanska och italienska suffixen -és och -ese, som också härstammar från suffixet -ensis på latin och uttalas på samma sätt som engelska -ese, har inte heller några negativa konnotationer, till exempel inglés/inglese (engelska) och irlandés/irlandese (irländska).
Och om denna ”barbariska teori” vore sann skulle medborgare i andra suveräna stater – särskilt Kina – ha protesterat länge och krävt att det internationella samfundet skulle välja en annan demonym för dem innan Hongkongese skulle göra det.
Om jag personligen inte gillar uttalet av ”Hongkongese”, att jag subjektivt tycker att ändelsen /ŋiːz/ är så ”oengelskt” och relativt svår att uttala än -mese eller -nese. Jag antar att många Hongkongeser förmodligen skulle sluta med att släppa /ŋ/ med tiden. Hur som helst bör man inte sprida argument som inte stöds av fakta.
Endast städer använder -er, länder använder inte -er?
Å andra sidan hävdade kommentarerna mot ”Hongkonger” att -er-suffixet oftast används för städer eller regioner, men inte för länder, och att ”Hongkonger” därför är en term för självförnedring som sänker Hongkongs status till en vanlig stad. Men är detta sant?
Det är lätt att kontrollera demonymer för olika platser i världen via Internet på 2000-talet. Från Wiktionary kan man hitta minst tre demonymer på ”nationell nivå” som använder suffixet -er, nämligen luxemburgare, islänning och nyzeeländare. Förväxlas de ofta med städer? Nej. Varför måste vi då vara rädda för att ordet ”Hongkonger” skulle göra oss låga?
Fakta: Suffixet -er kommer från det prototermanska ordet *warjaz, som betyder ”invånare” och ”väktare”. När det nedkom i olika germanska språk tar det olika former som -er och -are och används endast som suffix för att beteckna ”invånaren av någonstans”, och det görs ingen skillnad mellan städer och länder. Samma -er-suffix på tyska kan till exempel inte bara användas för städer som i ”Ich bin ein Berliner”, utan även för länder för att ge demonymer som Japaner, Italiener och Niederländer (japanska, italienska, nederländska).
I själva verket används -er-suffixet mest för städer på engelska, precis som Londoner och New Yorker. Men betyder det att vi måste skapa en sådan regel som ”endast städer använder -er, länder använder inte -er” som redan har några få undantag?
Också, när vår identitet kan nedvärderas så enkelt genom ett suffix, är vår identitet då för svag och känslig? Om vi är så rädda för missförstånd, varför gör vi då inte Hongkong till ett land, så att ingen skulle kunna förväxla oss med ”bara en stad” igen?
Hur ska vi kalla oss?
Trots min personliga preferens för ”Hongkonger” är min åsikt att ingen har rätt att avgöra vilken av våra två kandidater som är den ”äkta” benämningen på Hongkongs folk. I likhet med Luxemburgs exempel ovan har de också ett mindre frekvent använt alternativ till luxemburgare än det vanliga luxemburgaren. Det visar att vi inte är begränsade till att bara ha en demonym.
Ja, jag kom just på ett intressant alternativ – Hongkongian. -ian används ofta för både länder och städer, och det stämmer också överens med det kantonesiska uttalet för Hongkongborna (港人 hoeng1 gong2 jan4). Så varför inte?