Är Dachshunds Hypoallergena?

För många av oss hundälskare skulle det vara den största olyckan att vara allergisk mot våra hundkompisar.

Den blotta tanken på att inte kunna gosa med våra lurviga vänner är direkt traumatisk.

Men detta är en realitet för många människor – i själva verket är det så högt som 10 % av befolkningen i USA, enligt American College of Allergy, Asthma, and Immunology.

När människor med sådana allergier möter hundar upplever de i stället för en känsla av glädje, väsande andning, kliande ögon, rinnande näsa och oavbruten nysning.

Det är inte konstigt då att sökningar efter information om allergivänliga hundar är så vanliga på Google.

Och då och då hittar du vår kära vän, taxen, en del av sådana listor också. Men är taxar verkligen hypoallergena?

För den delen, finns det några raser som är helt allergifria?

Men även om frågan om allergier orsakade av hundar förtjänar en något nyanserad diskussion är det enkla svaret på båda frågorna ovan: Nej.

Dachshunds är inte hypoallergena, även om de olika varianterna av rasen kan ha olika effekter på personer som lider av sjukdomen.

I själva verket är ingen hundras helt säker ur allergisynpunkt hos människor, även om vissa raser verkar orsaka allergiska reaktioner oftare än andra.

Det finns också några försiktighetsåtgärder som kan vidtas för att undvika effekterna av hundallergener om du eller någon i din familj är benägen att drabbas av detta tillstånd.

Så om du älskar taxar men är allergisk mot dem är inte allt förlorat.

Allergi orsakad av hundar

Man tror ofta att hundpäls är ansvarig för allergiska reaktioner hos människor.

Resultatet av denna missuppfattning är att pälsiga raser automatiskt döms ut som allergiframkallande och att raser med kort hår anses vara säkra.

Men människor är inte allergiska mot riktig päls. Det finns en sak som kallas mjäll – som liknar mjäll hos människor – och som är den största boven i dramat som är ansvarig för allergier.

Majäll kan lossna av sig självt eller fastna på den päls som hunden fäller.

Det finns alltså en ganska stor chans att en hund som fäller mycket hår också har mer mjäll som kommer från kroppen.

Å andra sidan, om din hund inte fäller hår, eller gör det minimalt, kommer mjället inte att spridas fritt runt i dess omgivning.

Men det finns inte någon direkt proportionalitet inblandad här.

Dander bildas när hundens yttersta hudlager, epidermis, förnyas.

Detta tunna yttersta skikt trycks uppåt när celler underifrån kommer upp som en del av denna förnyelseprocess.

Detta sker vanligtvis var 21:e dag hos hundar och resulterar i att döda celler från det yttre lagret faller av som mjäll.

Majoriteten av mjäll är mycket lätt och kan förbli svävande i luften eller lätt spridas i hundens närhet.

Sålunda kommer även en hund som inte skinnar så mycket mjäll att producera mjäll, och det kan fortfarande utlösa allergiska reaktioner.

Förresten, om du är intresserad av mer information om hårutbyte hos taxar finns här en detaljerad artikel om det.

Avseutom mjäll är ett annat vanligt allergen hos en hund dess saliv, eller mer exakt, ett specifikt protein som finns i hundars saliv.

Dessa proteiner finns hos alla hundar och deras främsta sätt att spridas är genom att saliven fastnar på hundhår.

Men hundsaliv har andra sätt att sprida sig, och om du någonsin har blivit kärleksfullt slickad av din hund vet du hur.

Du förstår redan nu varför föreställningen om att långhåriga hundar skulle ha större sannolikhet att orsaka allergier är en myt.

Det finns ett annat viktigt skäl som gör det svårt att tydligt identifiera någon ras som mer eller mindre allergiframkallande.

Det finns både anekdotiska och vetenskapliga belägg för att olika människors kroppar reagerar olika på olika raser.

En allergisk människa kan faktiskt reagera olika på två olika hundar av samma ras också.

En person kan alltså vara allergisk mot långhåriga hundar, korthåriga hundar eller hundar utan hår alls.

Mängden mjäll från en hund kan dessutom förändras med åldern också. Valpar har inte lika mycket gammalt skinn att kasta som vuxna hundar.

Detta gör det möjligt att en hund som inte utlöste någon reaktion hos dig när den först kom till ditt hem som valp kan ändå sluta vara en utlösande faktor när den blir äldre.

Om inte saken vore komplicerad redan finns det också en vild korsning bland hundar. Det går inte att säga med säkerhet om någon ras är helt fri från allergener.

Därmed hävdar vi att hela den här historien med att lista vissa hundar som hypoallergena vilar på mycket skakig vetenskaplig grund.

Dachshunds and Allergies

Det finns denna mycket citerade trivialitet från USA:s historia. President Kennedy var under sina yngre dagar i den amerikanska flottan 1937 stationerad i Europa.

Han köpte en taxarvalp där till sin dåvarande flickvän Olivia. Av allt att döma avgudade han hunden – han hade döpt den till Dunker – men var tvungen att lämna den kvar i Tyskland eftersom han hade börjat få allergiska reaktioner av taxen.

Det är ett lika bra historiskt bevis som något annat på att rasen kan orsaka allergier hos människor.

Vi har sett att det finns ett visst samband mellan avkastning av päls eller hår och spridningen av mjäll hos hundar.

Då taxar är små hundar är volymen päls eller mjäll som de lämnar omkring sig liten jämfört med större hundar.

Dackelrasen i sig själv är förstås inte homogen. Det finns tre tydligt identifierbara typer, var och en med en annan typ av päls.

Dessa tre är: korthårig, långhårig och trådhårig.

Alla tre typer fäller, men den långhåriga sorten fäller mest. Den korthåriga sorten sliter också lite mer än den trådhåriga.

Men även den trådhåriga sorten av taxar är inte allergivänlig, även om den generellt sett är det bästa alternativet av de tre om du är förtjust i rasen, men har någon i din familj som lider av en allergisk sjukdom.

I vilket fall som helst, om du verkligen vill ha en tax, men är osäker på dess allergiska effekter, finns det vissa försiktighetsåtgärder som du kan vidta för att minimera risken för att hunden ska bli en källa till obehag för dig eller dina familjemedlemmar.

Försiktighetsåtgärder med tax

Det första steget för att ta itu med frågan om allergier orsakade av hundar är att veta var djuret kommer ifrån.

Praxisen att adoptera husdjur från djurhem har verkligen slagit igenom nuförtiden, och vi stöder den helhjärtat.

Men på grund av de oklara antecedenterna hos en hund från ett djurhem kan du aldrig vara säker på om den tax du skaffar dig är renrasig eller om någon annan hunds DNA har blandats in i den.

Vad du kan göra är att skaffa din tax från en uppfödare eller en räddningsgrupp som specialiserat sig på rasen.

När du väl valt ut en hund hos uppfödaren kan du också kontrollera om hunden är säker för dig (eller den berörda familjemedlemmen) innan du tar med den hem.

Besök uppfödaren utan att interagera med någon annan hund på vägen. Tillbringa cirka 30 minuter med hunden hos uppfödaren.

Om du får en allergisk reaktion inom denna period är det tydligt att hunden inte är säker för dig.

Om inget händer, kom hem igen och håll dig borta från alla andra hundar de närmaste timmarna.

När du inte ens får en fördröjd allergisk reaktion vet du att taxen är säker för dig som husdjur.

Denna process fungerar förstås om uppfödaren bara har taxar hos sig.

Om det finns andra hundar som interagerar med den tax du kollar upp kan du bli utsatt för allergener från dessa hundar, vilket gör att testet inte ger något resultat.

Här är några andra tips som du allvarligt bör överväga om du har en historia av taxallergier, men vill äga en som husdjur:

Investera i luftrenare som är effektiva mot djurens dander. Du kan behöva mer än en i ditt hem, beroende på hemmets storlek, ventilation osv.

-Använd specialdesignade dammsugare för husdjur som kan absorbera mjäll och hår som faller av från hundarnas kroppar.

-Håller ytorna i hemmet och på din arbetsplats sanerade. Regelbunden rengöring minskar mängden dander som kommer in i ditt system.

-Bada din tax ofta med antiallergiska schampon. Ett bad en gång var tredje vecka eller så kan minska skadligt dander avsevärt.

-Tala med en läkare som specialiserat sig på allergier om hur du kan ta itu med hundallergenerna. En läkare som känner till din allergihistoria kan föreslå kritiska åtgärder som du kan vidta för att göra livet med din taxfågel bekvämt.

Allergologer föreslår ibland att man lämnar hunden utanför huset, ofta i en separat hundkoja eller ett skjul.

Detta kan kanske bara fungera med vissa andra raser, även om ingen hund tycker om att hålla sig borta från sin mänskliga familj.

Men detta är ett strängt nej med taxfåglar. Dessa är extremt sociala djur och att lämna dem ensamma under långa perioder gör dem depressiva.

Nyckelpunkter

-Dachshunds är inte allergivänliga, men sedan kan ingen hundras anses vara helt allergivänlig.

-Det finns vissa egenskaper, som låg avkastning hos den trådhåriga varianten, som gör att taxar är relativt sett säkrare för människor med allergier mot hundar.

-Om du vidtar vissa försiktighetsåtgärder kan du minimera risken för en allvarlig allergisk reaktion hos dig eller någon som står dig nära.

-Detta innebär att även om du är allergisk mot hundar behöver du inte beröva hundälskaren i dig.